Tillbaka i startblocken

Hm.. det har hänt både mycket och lite sedan sist, beroende på hur man ser på det som. Har fortfarande sk hopparknä och tränar lite oseriöst hit och dit. Dansar några gånger i veckan, plus diverse parkourträning. Har varit med på lite repotage för UPKF etc, vi är även några som förmodligen kommer att få bidrag för att åka till London i ett EU-projekt, och få träna pk där tillsammans med världens bästa i det området (parkour generations)!
Friidrotten har halkat undan lite, mycket pga pk-träningen eftersom det är där mina vänner håller till. Men förresten! Jag har blivit tränare för Sweden Sport Academy, och får numera alltså lön för att vara tränare (dock inte några stora summor, men ändå)!
Just nu kämpar jag för att kunna bli sjukskriven och få sk aktivitetsersättning (pga min kroniska nack-och huvudvärk och numera även kroniska yrsel). Men i överlag trivs jag, om man bortser från min ekonomiska situation och alla kroniska besvär och tjat med diverse läkare etc.

Jag har fått hopparknä! =\ En sommar med rehabträning väntas.. jippiyey.. (Åker till Norge imorgon och kommer hem till Umeå sista augusti!)

Jag har tränat på ganska hyffsat, har dock inte kunnat skriva in i träningsdagboken eftersom jag inte haft nån dator. Och eftersom jag åker till Oslo den 4 juni och blir där hela sommaren så lär jag inte ha möjlighet att skriva in träningen då heller. Jag kanske skriver in nån liten uppdatering då jag får möjlighet, men annars önskar jag alla en fin sommar så ses vi igen i september! =)

Sitter här och tänker.. det är sent och jag borde gå och lägga mig, men jag känner att jag måste få skriva av mig lite..

Med den nyfunna motivationen kom även den väntade känslan av ångest och misslyckande. Ångest över att min kropp inte klarat av de mål jag satt upp för den, över att min tekniska talang, som jag vet finns, inte fått testa sig själv, inte hunnit få någon riktig utmaning. Ångest över mitt misslyckande inom friidrott.
Jag hör om hur det går för alla runt omkring mig, alla vänner och bekanta inom friidrotten - hur de lyckas, förbättras, och allas förhoppningar om dem, och jag blir glad för deras skull. Men samtidigt känner jag sån sorg över att det inte är jag. För jag vet att jag hade kunnat komma dit, jag har det i mig. Jag vet att om jag blir tillräckligt frisk i knä och nacke, så pass att jag kan träna på max igen, så kan jag verkligen bli bra. Jag menar inte att skryta då jag säger så, men jag har ändå så pass bra självinsikt att jag vet att jag har de kvalifikationer som krävs för att bli en bra stavhopperska. Jag hoppas verkligen att jag lyckas ta mig tillbaka. Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas! Vet inte vad jag ska ta mig till om jag inte gör det. Det är allvarligt talat min drog.

Japp. Som rubriken säger; jag är förkyld! Känns drygt att bli sjuk precis då motivationen är på topp, men det är sånt som händer! Jag hoppas och tror dock att jag blir frisk ganska snabbt, är mest väldigt trött och har lite halsont (är bättre idag än igår). Tar det lugnt med träningen i veckan..
Idag var jag på PK:n, men som en av ledarna (och misshandlade allihopa litegranna med min pinne). Jag hade iaf kul =D

Som jag nämde i ett tidigare inlägg så har motivationen infunnit sig med ny kraft! Jag tänker på framtiden, kan se mig själv om ett år, hoppandes stavhopp igen.. Det är dock farligt med sådant tänkande, jag har en förmåga att pressa mig själv för hårt för vad min kropp klarar av! Det är nog tur att jag kommer jobba i Norge i sommar, där får jag knappast möjlighet till att hoppa, så det lär väl bli mycket grundträning och löpning. Men jag hoppas hoppas hoppas att jag kommer bli tillräckligt bra igen så jag kan tävla! Saknar det så fruktansvärt mycket!

PS. Om Du ser tecken på att jag pressar mig för hårt - skäll, slå, gör vad som helst för att upplysa mig om saken! (yrseln är dock svår att undvika)

En liten uppdatering på hur det går med min skadade kropp kanske vore på sin plats?

Jag börjar väl med foten som är den som stör mest för tillfället! Den är fortfarande lite svullen och jag känner av den lite då och då, men med stödet så går det relativt bra ändå. Jag kan ju som sagt jogga och använda den hyffsat bra iaf. Får se hur det går imorgon på PK-träningen, gissar dock på att det blir endel sittande på sidan om (som vanligt) och observera. Det som jag oroar mig för med foten är väl just på hur ledbandet tagit skada egentligen, det är ju samma fot som jag stukat rejält några gånger tidigare..

Nacken är det väl som det är med. Har dock inte haft lika mycket besvär med den de senaste veckorna, vilket jag gissar har att göra med att jag inte stressar eller belastar nacken onödigt mycket (som jag gjorde då jag studerade). Men jag har märkt att mina händer och armar börjar skaka allt oftare på träningen, det borde väl ha med att jag använder armarna mycket och därför spänner axlar? Tycker ändå att det är lite underligt.. Jag väntar iaf fortfarande på en remiss till SmärtRehab, borde kanske skriva upp vilka problem jag anser komma från nacken så jag inte glömmer bort något då jag väl är där.

Mitt lilla knä då? Jag har inte ansträngt det för mycket, ingen maxbelastning. Har dock känt av det lite då vi haft balans på PK:n, då vi suttit och gått mycket på huk och liknande, men det är ingen överraskning. Det är ju inte bra, men det duger för tillfället och jag fortsätter med att träna upp styrkan runtomkring!

En fjärde sak som jag varit lite tyst med är bröstmuskelfästet, jag känner fortfarande av det lite då och då och jag har ingen aning om varför. Det var ju över ett år sedan som jag hade problem med det! Men det är väl ingenting som direkt är ivägen, men lite irriterande är det ju eftersom det inte verkar vilja försvinna helt. Men, men..

Har tränat på ganska bra på senaste tiden! Har parkour på onsdagar och söndagar 2-2,5h, dans på fredagar, gym på lördagar och ska även försöka hinna med det på måndagar alternativt tisdagar också. Jag har dessutom startat upp projektet "AMiForm" igen! Vi kör ett träningspass i veckan plus ett pass med stretch/rörlighet.
Förutom detta hjälper jag även till med träningsupplägg etc på parkourträningarna, och jag planerar att snart börja hjälpa till på friidrottsträningarna på tisdagar (UmeFI). Kommer att försöka uppdatera här så ofta jag kan! =)

Saken tar längre tid än jag först trodde, mycket mitt eget fel..
Känns nästan lite nostalgi över det hela när jag läser gamla inlägg här, måste erkänna att jag saknar träningen. Har börjat fundera på om jag kanske borde lägga ned stavhoppet dock, eller iaf sluta hoppas på att jag kommer bli tillräckligt frisk för att kunna fortsätta med det. Den närmaste tiden lär väl iaf till största del innehålla rehabträning för först nacken och senare för knät. Kommer fortsätta att fylla på här i bloggen iaf, måste bara få tillbaka orken och motivationen till att träna igen.

Jag har hursomhelst hoppat av skolan nu, så nu står jag lite vilsen till hur framtiden kommer att ge sig. Vet inte vad eller hur mycket jag klarar av att arbeta. Ska träffa en läkare nån gång efter nyår iaf och ta upp lite saker kring min situation.

Det har nu gått snart två månader sedan jag hade nån sorts rutin i min träning öht. Just för tillfället kan man säga att jag befinner mig mellan "två epoker" i mitt liv och jag vet ännu inte exakt hur min framtid kommer att se ut. Den närmaste tiden ska jag träffa diverse människor inom olika kunskapsområden för att reda ut saker och ting och få råd. Sedan ska jag även informera mina närmaste om vad som händer, innan jag lägger ut det på bloggen.

1. Jag fyllde 19 i lördags.
2. Jag har varit bortglömd i skogen i flera dagar.
3. Jag har varit nedfryst.
4. Jag hostar.
5. Jag har gjort ljusa slingor i håret.
6. Jag har kört pappas bil.
7. Jag har fikat mycket med många, och fått trevliga presenter.
8. Jag måste träffa massa Solleftebor nu när jag är hemma.
9. Jag hatar min dator.
10. Jag är trött.

Jag tror jag kan ha hittat mitt andra kall - parkour! Visste knappt att det existerade förrän jag snubblade på en artikel om det tidigare idag, och tillslut hamnade på GROUNDEDs sida. Vet dock inte så mycket om det egentligen, men planerna är att lista ut så mycket som möjligt. Om ni har nån kunskap om denna sport så får ni mer än gärna berätta! Kanske kan det bli ett ställe där jag kan utföra något jag älskar utan att känna så höga prestationskrav på mig själv, vilket jag verkligen skulle behöva. Men missförstå mig inte, stavhopp ligger fortfarande närmast mitt hjärta, and will always do.

Jag har hamnat i en "svacka" för tillfället, men jag jobbar på att komma tillbaka snarast. Har faktiskt försökt komma igång lite nu senaste dagarna genom lätta akrobatikövningar mm. Men jag låter det få ta den tid det tar, en sak som jag insett av allt jag varit med om är att inte stressa mig in i saker, jag har dock svårt för att låta bli att pressa mig själv med mina mål och livsplaneringar. Som det känns nu så har jag totalt misslyckats med precis allt i mitt liv, och vägen jag kanske är tvungen att välja är en väg jag aldrig trodde jag skulle hamna på. Även om min starka vilja är att fortsätta med det jag gör, så säger förnuftet mig att något måste ändrats drastiskt, för jag har helt enkelt inte orken att kämpa längre, är så fruktansvärt utmattad både kroppsligt och mentalt. Jag måste iaf komma över känslan av misslyckande och kraven på mig själv innan jag kan börja träna på allvar igen, och kunna glädjas av det.

Har haltat lite ända sedan föregående träning (pga knät) så det blev bara rehabträning. Jag kunde (kan) knappt böja på benet innan det gör ont. Sedan kom Johnny (the Coach) och drog åt ett band precis nedanför min knäskål och smärtan var som försvunnen! Jag kunde böja benet till max utan nån känning överhuvudtaget, men bandet satt inte fast så bra så när den gled ner så kom smärtan tillbaka. Senare märkte jag att knät var lite svullet, vet inte om det var det innan eller om det var pga det där bandet.. Jag ska iaf på återbesök hos sjukgymnasten på torsdag så jag får höra vad han säger om det här.

Jag ser att några fortfarande tittar in hit emellanåt, ni verkar tro mer på mig än vad jag själv gör..
Har hursomhelst inte mått så bra den senaste tiden så jag har inte orkat träna. Nej förlåt, det där var en klar underdrift, jag har mått skit. Har haft det nog svårt att ta mig upp ur sängen på morgonen, några gånger har jag faktskt legat i sängen näst intill hela dagen, så att motivera mig till att träna har inte ens funnits i tankarna. Men nu imorgon ska jag åka iväg ut på landet för att vila upp mig och förhoppningsvis hitta tillbaka till träningslivet igen. Wish me luck & vi ses om några dagar!

Som jag tidigare nämt har jag inte mått så bra den senaste tiden, och träningsmotivationen har varit väldigt låg. Alla motgångar har tagit hårt på mitt psyke och jag känner mig fullständigt kraftlös.
Idag försökte jag tvinga mig själv till att träna och jag tog mig ända fram till Nipvallen innan jag bröt ihop. Satt ett litet tag på läktaren innan jag gick hem igen.

Jag vet att jag aldrig kommer ge upp friidrotten. Jag har tagit mig igenom alltför mycket för att sluta nu. Men för tillfället vet jag inte hur mycket jag klarar av, det känns som jag ska kvävas.. men jag ger inte upp.

Min motivation till att träna är ganska hög precis i denna stund, dock håller inte mitt huvud riktigt med. Började dagen med migrän och har därefter varit väldigt tung i huvudet, klarade inte ens av att sitta ute i solen! De senaste veckorna har nog påverkat mig mer än vad jag först trodde, första migränanfallet på flera månader. Känner att jag längtar tills på måndag då det är dags för nästa akupunkturbehandling (är ganska stel i nacken av en dag sängliggandes).
Hoppar iaf över träningen idag, skulle nog ha blivit ett ganska smärtsamt pass annars är jag rädd. Förutom värken är jag ganska yr också - skulle gissa på att jag dessutom blivit drabbad av lite biverkningar från värktabletterna jag tog tidigare idag. Det positiva är ju iaf att jag lyckades stoppa upp migränanfallet lite (tror jag), har inte lyckats med det nån gång tidigare.. Dagens "träning" fick iaf bli en kort och lugn promenad efter middagen, vilket var ganska skönt och avkopplande. Gick bl.a. till Nipvallen och filofiserade lite.. bra för motivationen om inte annat!

Den senaste veckan har varit tuff både fysiskt och psykiskt - vi har haft vår slutproduktion. I början av veckan var det mycket stressigt där vi hade fullt upp med att bära en massa saker, tejpa fast dansmattorna på scenen, filma "tejpar", repa osv. Men under torsdagen och fredagen fick vi valuta för allt hårt arbete - föreställningarna blev en succé och publiken var fantastisk! Vi är helnöjda, men slutkörda. Därmed bestämde jag mig för att lägga in två behövliga vilodagar under helgen, och tänker vänta med att köra igång med träningen igen tills på måndag.


Öppningsnumret på slutproduktionen "Do it our way - Just Dance!".