Dagbok i Diktform

Hon kunde stå i regnet i timmar,
bara titta på skärvorna som föll från himlen
som speglade
hennes splittrade hjärta.

"Varför gråter du?" frågade månen en natt.

Och hon vände blicken mot hans matta ljus
och hon berättade för honom,
att hon hade aldrig varit vacker.

"Varför tror du det?" frågade han,
och hon skakade på sitt blonda lilla huvud och sa
att ingen hade någonsin sett henne,
hon var osynlig.

"Du är inte osynlig", sa månen. "Du är som stjärnorna här bredvid mig, du lyser för alla de som inte kan finna sin väg hem, och det är vackert".

Hon pekade på en fallande stjärna
och hon sa till honom
"Om jag är en stjärna.. så är det där jag"
och de såg hur stjärnan försvann in i mörkret

Månen tittade på hennes sorgsna blå ögon och viskade ömt
"Då ska jag ge dig den starkaste stjärnan som finns"
och han plockade ner den ljusaste av dem alla
och placerade den

i djupet av hennes hjärta


*,

Vimlet av människor fyller rummet med skratt
och jag kan se min spegelbild i glaset jag håller i
men det är inte jag

Luften känns kvävd och jag fryser
läpparna som ler är endast en skugga av det som varit
Spriten glänser i ögonen runt omkring mig
spelar påhittade liv
och jag känner mig mer ensam än någonsin

Jag ger tillbaka glaset till killen bredvid mig
och försvinner ut på den tomma gatan
Frosten glittrar vackert på gatulycktorna
och jag tar ett djupt andetag

Jag står vid fönstret och blickar ut mot älven
månens spegelbild glittrar i det kalla vattnet
Mina tankar går tillbaka till sorgsna minnen
om ett gammalt och avlägset liv från förr

älskade, visste du hur rädd jag var då?

Jag vänder mig om
och tittar rakt in i dina vackra ögon som säger att allt är bra nu
allt är precis som det ska vara

Dina händer söker sig försiktigt runt min midja
och jag kan känna din värme genom det tunna tyget

du är min trygghet, älskade, det har du alltid varit

När du drar mig närmare
låter jag mina händer glida upp längst dina armar
och du närmar dig långsamt mitt ansikte

så nära

Dina händer smyger sig under kanten på mitt linne
och jag ryser när du smeker min bara hud

jag skulle göra allt för dig älskade

I dina ögon speglas tusen stjärnor
och jag har aldrig förr varit så säker

Dina heta andetag bränner så nära
och jag blundar när jag känner dina mjuka läppar
ömt tryckas mot mina

det är du och jag för alltid, älskade
bara du och jag och stjärnorna

---

Jag står i mitten på dansgolvet
försöker glömma det som är
smärtan

Vimlet av människor omsluter mig
jag kan se alkoholen glänsa i deras ögon
och jag har aldrig känt mig så ensam

Ljuset blinkar framför mina ögon
innan himlen faller över mig

snälla, låt det här vara slutet...

---

Jag ser dig komma in genom dörren
och jag vänder mig diskret åt ett annat håll
blickar ut mot alla okända människor på dansgolvet

Jag känner hur dina steg tar dig allt närmare mig
och mitt hjärta dunkar nu lika snabbt som musiken
Du stannar när du är precis bakom
jag kan känna din värme i den råa luften

Din hand snuddar försiktigt vid min axel
och jag vänder mig om och tittar på dig
Jag försöker le men smärtan i mina ögon avslöjar mig
jag ser på dig att du vet

Knappt märkbart skakar jag på huvudet
du tar min hand men säger ingenting

och jag vet att du förstår