Dagbok i Diktform

tillsammans med vårsolens ande
lockade du mig ut

i skrattlekens vals

och fick mig att glömma
de skuggor

som tårat mitt ansikte i månader

du snappade åt dig mitt hjärta
precis innan jag tänkte begrava det för alltid

dina leenden kysste mig hel igen
och snart slog livslusten
som aldrig förr

du gav vingar till min själ
och jag flög

rakt in i dina isblåa ögon

försvann
i en ocean av skönhet

jag visste inte då att dina ögon hade ett skal av spegelglas
som kunde frysa ut mig i en sådan ensamhet

vindarna kom från ingenstans

och min själ blev till frost
innan
den splittrades som hagel under den kalla midvintersolen

himlen föll

och skuggorna dansade åter igen
framför mina ögon


*,


och jag kan ännu höra ängeln
gråta

över mitt trasiga hjärta
som hon
lät ligga kvar



i dina kalla händer

---