Dagbok i Diktform

med lugna steg går jag in i hallen
jag är ensam hemma

lamporna
är släckta

det är så mörkt

plötsligt
stirrar jag rakt in i ett par mörka ögon

det är en flicka

hon säger ingenting
men jag kan se att hon har gråtit
för ögonen är rödsvullna och håret är ruffsigt

hon ser snäll ut så jag går närmare

jag är bara några millimeter ifrån henne nu
min näsa nuddar nästan hennes

vi är lika långa

en ensam tår
rinner långsamt ned längs kinden
jag sträcker ut handen



ett skrik
ekar i tystnaden




jag blundar










och lutar huvudet mot spegeln