Tillbaka i startblocken

Som jag nämde i ett tidigare inlägg så har motivationen infunnit sig med ny kraft! Jag tänker på framtiden, kan se mig själv om ett år, hoppandes stavhopp igen.. Det är dock farligt med sådant tänkande, jag har en förmåga att pressa mig själv för hårt för vad min kropp klarar av! Det är nog tur att jag kommer jobba i Norge i sommar, där får jag knappast möjlighet till att hoppa, så det lär väl bli mycket grundträning och löpning. Men jag hoppas hoppas hoppas att jag kommer bli tillräckligt bra igen så jag kan tävla! Saknar det så fruktansvärt mycket!

PS. Om Du ser tecken på att jag pressar mig för hårt - skäll, slå, gör vad som helst för att upplysa mig om saken! (yrseln är dock svår att undvika)