Dagbok i Diktform

du ler
och dina ögon hittar mina

som en osynlig vind

sveper värmen genom min kropp
och jag vill bara
springa

rakt in i din famn
och känna
dig

men jag är rädd
för jag har aldrig känt någon
som du

min ensamhet
är min trygghet

och jag vet inte hur man gör
för att släppa någon nära
någon
som verkligen bryr sig

någon
som du

för du är alldeles för underbar
och jag

är bara
jag

min tjugonde höst
har passerat

jag sitter ensam
i mitt rum
och tittar ut genom fönstret

löven som brukade ligga färgglada på marken
har förlorat sin sista glans

de bruna löven
påminner mig bara om dina ögon
som tittar bort

i kyla

omedveten
om mitt hjärtas existens

jag försöker få dig att förstå

men när jag kommer nära
springer du din väg
lämnar
mig

ensam kvar
i ovisshet






kommer du ihåg att det är min födelsedag idag?