Dagbok i Diktform

som ett spjut
genomborrar sorgen min själ
när jag inser

att du

lämnade mig ensam kvar
i kylan

och det gör så ont

för det var ju du
som fick mitt hjärta att hoppa
flera gånger om

och jag kan fortfarande känna
den där pirrande känslan

där längst ned i maggropen

och
den där underbara rysning
som spred sig längst ryggraden
och hela vägen ut till fingertopparna

när du rörde vid mig

älskade

jag kastade min själ till dig
och vi föll ned tillsammans
i sanden

kommer du inte ihåg?

solen lyste så varm
och vi skrattade

jag var så lycklig då

älskade
mitt hjärta känns så tungt nu

så tungt
och så tomt

som en ihålig kula
på flera kilo

kan du inte bara lyfta bort den?

snälla
ge mig tillbaka mitt hjärta

låt min själ få flyga
bara en gång till

---

Du
är precis den du alltid varit
så full av kärlek

Som den där vårdagen
för precis ett år sedan
då dina ögon log mot mig
kommer du ihåg?

Det var så länge sedan nu

men jag vet
att värmen fortfarande finns där

Jag har bara lite svårt att se dig
när du gömmer dig
älskade

ska vi inte sluta leka snart?

---

en enda känsla
som kan förgöra

varför är det så?

likt stenarna som ligger begravda
under jordens mossa
försöker jag ännu
täcka
över mitt hjärta

för du är en omöjlig dröm

och jag kommer ihåg
det första ögonblicket
känslan
av underbarhet
när jag såg dig

och avfärdade dig

för jag tänkte
att du nog inte fanns
för mig

och jag hade rätt

för ditt liv
hörde tydligen redan
till en annan flicka
och
jag försöker ännu
blockera min själsliga ångest

över den kärlek
som jag gömt inom mig
för mig
och för andra

för jag vet
att du aldrig kan bli min

Du skulle kunna få
varje flickas hjärta
att stanna

bara genom ett leende

bara genom att vara
du

Mitt gjorde det

alla gånger
du tittade på mig
med den där lekfulla blicken
och log

vilken flicka kan stå emot dig då?

Och ditt sätt
att överlumpa mig
med de där små kommentarerna

de där charmiga orden
som egentligen inte betyder något
men som
lyfter mig ända upp till stjärnorna

Och jag hatar dig
för din ignorans

då du vägrar att se mig

ditt sätt
att flacka med blicken
som om du vore rädd
att se mig
i ögonen

och jag förstår inte
vad är det jag gjort för fel?

men visst
om det är det du vill

Jag låter vårat förhållande
återgå
till det där professionella

där vi inte känner varandra

och jag trodde
att jag äntligen
hade kommit över dig

jag trodde att jag var beredd
att gå vidare

Men

så kommer du
med de där
gulliga kommentarerna

de
som jag är så svag för

och du river upp
såren
i mitt hjärta

igen

Och jag gråter

kväll
efter kväll

för nu är du tyst igen...

---

jag tillåter mig själv att drömma
och det är dig
som mina tankar faller på

mitt liv rullar på
i oändliga tunnlar
är det lycka?

jag kan känna mitt hjärta dunka
och det är helt

iallafall nästan

kanske saknas en liten bit
men bara en liten

mitt liv är fullkomligt
jag kan vara lycklig utan dig

jag kan
det lovar jag dig

jag är lycklig

men om du säger
det bara du säger

då är jag tillbaka där jag började

med ett trasigt hjärta
som tar så lång tid att hela

utan dig

---