Dagbok i Diktform

likt solen som speglas
i regnnattens minnen

blänker mina ögon

där jag sitter ensam
darrande
på den kalla stentrappan

lögnen om min lycka
smärtar mig ännu mer
än den smärta jag försöker leva med

men ingen kan se
det mitt leende gömmer

för jag är en artist

och allt jag vill
är att bli sedd för den jag är
och inte för mina tårar

men
mina tårar finns
och så gör smärtan

och rädslan

att förbli ensam

min tjugonde höst
har passerat

jag sitter ensam
i mitt rum
och tittar ut genom fönstret

löven som brukade ligga färgglada på marken
har förlorat sin sista glans

de bruna löven
påminner mig bara om dina ögon
som tittar bort

i kyla

omedveten
om mitt hjärtas existens

jag försöker få dig att förstå

men när jag kommer nära
springer du din väg
lämnar
mig

ensam kvar
i ovisshet






kommer du ihåg att det är min födelsedag idag?

ni leker
ni skrattar
ni lever

jag vet att jag ljuger om mitt hjärta
men jag vågar inte berätta
inte det jag gömmer

det gör för ont

för tänk om det blir alldeles fel
tänk om
det smärtar mer

tänk
om

någon verkligen bryr sig

jag är ensam
precis
som jag vill

men precis
som inte är bra

det är mörkt
förutom värmeljusen i mitt rum
som flackar

musiken..
I'm lost in my thoughts
and baby, I faught for all that I've got..

det är slut
smärtan har slitet mig itu
och jag orkar inte

inte nu längre
jag har inget kvar inom mig

and big girls don't cry..

är jag det nu?
jag gråter i alla fall inte
jag kan inte

det var längesen sist
och då varade det en hel dag
nu
har jag inget kvar

nu
kan jag bara leva
om jag blockerar mitt hjärta
min själ

till ingenting