Dagbok i Diktform

None see the rain in my eyes
the tears I am hideing
None hear the thunder inside
the scream I hold back

I'm suffocating silently
in this never-ending night
a painful reminder
that I'm loosing the fight

I'm in a different reality
drowning in shadows deep
and behind the looking glass
I'm crying myself to sleep

night
after night

None see the marks in my skin
the scars I am hideing
None hear the abuse against the wall
the anxiety I can't hold back

In crowds I try to shine
I'm the one I wished to be
the girl in front of the looking glass
the girl who lives peaceful in my dreams

But I'm only a shadow from the sun
forgotten in the darkest night
mirroring the beauty of tomorrow
searching for yesterdays light

day
after day

None see the lie in my smile
the sadness I am hideing
None hear the truth in the wind
the pain I try to hold back

year
after year



I am the Sunlight Shadow

Hon kunde stå i regnet i timmar,
bara titta på skärvorna som föll från himlen
som speglade
hennes splittrade hjärta.

"Varför gråter du?" frågade månen en natt.

Och hon vände blicken mot hans matta ljus
och hon berättade för honom,
att hon hade aldrig varit vacker.

"Varför tror du det?" frågade han,
och hon skakade på sitt blonda lilla huvud och sa
att ingen hade någonsin sett henne,
hon var osynlig.

"Du är inte osynlig", sa månen. "Du är som stjärnorna här bredvid mig, du lyser för alla de som inte kan finna sin väg hem, och det är vackert".

Hon pekade på en fallande stjärna
och hon sa till honom
"Om jag är en stjärna.. så är det där jag"
och de såg hur stjärnan försvann in i mörkret

Månen tittade på hennes sorgsna blå ögon och viskade ömt
"Då ska jag ge dig den starkaste stjärnan som finns"
och han plockade ner den ljusaste av dem alla
och placerade den

i djupet av hennes hjärta


*,

She could stand in the rain for hours,
watching fragments from heaven fall,
mirroring
her shattered heart.

'Why are you crying?' the moon one night asked her.

And she looked into his soften light
and she told him,
that she had never been beautiful.

'Why do you think that?' he asked,
and she shook her little blonde head and said
no one had ever seen her,
she was invisible.

'You are not invisible', the moon said. 'You are like the stars beside me, you shine for those who can't find there way home, and that is beautiful'.

She pointed at a falling star
and she said to him
'If I am a star... that is me'
and they watched the star disappear into the darkness.

The moon looked at her sad blue eyes and said quietly
'Then I will give you the strongest of all the stars'
and he took the brightest of them all
and placed it

deeply in her heart

*,

kiss my scream to silence
be there when I cry
see my pain in water
in the flowing from my eyes

repair my shattered pieces
catch me when I fall
love me when I'm fading
please save me from the dawn




I give my heart forever
for you to keep and hold
you're the guardian of angels
you're my fire in the cold

I'm stranded
in dreams from the past
losing myself in the dark

trying to breathe
but there's nothing left

my inside is screaming
and I wish it would be different
wish
myself away

the horizon is never-ending
the sun
forever gone

I'm floating on the ocean
and the water is drifting in
filling me up from inside
so cold

I can't breathe

people walk by
in another world
they can't see
my pain
me

and I'm trying to breathe
once more
but



there's nothing

when the sun has gone to sleep
and you can sense the moon glowing
behind the clouds
then
I open my eyes

when life has become silent
and the fog has fallen
over the frozen river
then
I open my door

my steps conduct mee
to non-existence

and I'm losing myself in the music
which pounds from the headphones I'm wearing
trying to forget

the pain

my life

along the road I'm walking
there's only darkness
the night
is eternal

my world go round in circels
and the air I breathe becomes thinner

heaven is under my feet

and I jump




becomes one with the stars

när solen sover
och månen skymtas bakom molnen
då
öppnar jag ögonen

när bilarna tystnat
och dimman sänkt sig över dagen
då
öppnar jag dörren
ut

mina steg leder mig
till ingenting

och jag förlorar mig själv i musiken
som dånar från hörlurarna
försöker glömma

smärtan

livet

längs vägen som jag går
finns det bara mörker
natten
är evig

min värld går runt i cirklar
och luften jag andas blir allt tunnare

himlen är under mina fötter
och jag hoppar





blir ett med stjärnorna

jag känner hur jag skakar
jag försöker andas
men det går inte

blicken blir suddig

och
jag faller

jag försöker greppa efter något
vadsomhelst
men
det är så mörkt

det gör så ont

huvudvärken
nacken
yrseln

maktlöst
känner jag trappstegen
slå mot min kropp

innan
jag landar på det kalla stengolvet

det är tyst nu

kryper ihop
långt där inne
i hörnet

där jag inte syns

jag dunkar huvudet mot väggen..