du visste min smärta hela tiden och ändå svek du mig den natt jag var som svagast
flera dagar har gått
sedan den där natten
och jag sitter här ensam
stirrar
på värmeljuset som inte är varmt längre
för du har inte hört av dig
och jag gråter
över min själ som jag gav dig
jag behövde ditt stöd och du sa att du ville hjälpa
du lovade
att inte såra mig
och
jag var så svag
just då
jag grät min smärta framför dig
den där natten
och jag gråter ju aldrig inför någon
du tröstade mig
du
utnyttjade
mig
jag trodde inte
att du
kunde vara sådan
jag trodde
jag kunde lita på dig
du frågade om jag var rädd
du höll om mig
så hårt
så
varmt
så
tryggt
men
du visste hela tiden
du visste
jag är drama, och du visste det
jag trodde på dig
när du sa
att du inte ville såra mig
jag trodde på dig
när du bad om förlåtelse
du
var allt jag ville ha
och du visste
att jag var rädd
jag sa att jag var drama
och du sa förlåt
igen
du lovade att inte såra mig
jag flydde
men du vägrade låta mig försvinna
jag grät mig till sömns
natt efter natt
för varje gång du kom nära försvann du ännu mer
du visste
att jag ville ha dig vid min sida
alltid
du visste
att det aldrig skulle bli vi
alltid
men du slutar aldrig
du säger aldrig
aldrig
jag balanserar på en lina
som kan brista när som helst
och
du säger att du oroar dig
att du tycker om mig
du säger förlåt
och jag tror på dig
jag ger dig en chans till
igen
för när du ser på mig med de där ögonen och rör vid mig sådär som du gör är jag inte stark nog att springa min väg
jag hatar att jag älskar dig
jag berättade för dig
du visste
min rädsla
jag har alltid varit ensam
och du vet
att jag mår dåligt
jag hänger på en skör tråd som kan brista när som helst
du säger att du inte vill såra mig
men du visste
och ändå gör du det
om och om igen
du säger att du bryr dig
du pratar om hur allt är okej
du
är inte okej
jag vill bara skrika
jag vill slå och slå och slå
för du ljuger för dig själv
du ljuger för mig
och jag är inte stark nog
att säga nej
inte när jag vill ha dig så mycket
så nära
alltid
du visste det
men du tittar på mig med de där ögonen
och säger det bara du säger
och jag faller
igen
för dina ord är så lätta att tro på när du rör vid mig sådär
du visste det
snälla
låt mig vara
låt mig få läka mina sår
i ensamhet
låt mig bara få försvinna
släpp mig
låt mig gå
för det gör så ont varje gång du slutar att se mig
du visste
min rädsla
jag har alltid varit ensam
och du vet
att jag mår dåligt
jag hänger på en skör tråd som kan brista när som helst
du säger att du inte vill såra mig
men du visste
och ändå gör du det
om och om igen
du säger att du bryr dig
du pratar om hur allt är okej
du
är inte okej
jag vill bara skrika
jag vill slå och slå och slå
för du ljuger för dig själv
du ljuger för mig
och jag är inte stark nog
att säga nej
inte när jag vill ha dig så mycket
så nära
alltid
du visste det
men du tittar på mig med de där ögonen
och säger det bara du säger
och jag faller
igen
för dina ord är så lätta att tro på när du rör vid mig sådär
du visste det
snälla
låt mig vara
låt mig få läka mina sår
i ensamhet
låt mig bara få försvinna
släpp mig
låt mig gå
för det gör så ont varje gång du slutar att se mig
Mitt hjärta ekar tomt i den natt jag en gång delade med dig
jag trodde på dig
med hela min själ
hur kunde du svika mig?
mellan mina tårar
som inte vill komma
jag frågar mig själv
vad gjorde jag fel?
jag lät dig krypa in
inom mig
visa dig mitt sköra hjärta
öppna det
för dig att kyssa
hur kunde jag låta mig luras?
du såg bara en bortglömd och rädd liten hundvalp
som du kunde leka med för att fördriva tiden
och sedan kasta bort som sopor
jag öppnade min själ för dig
hur kunde du bara titta bort!
jag trodde inte
att du kunde vara så kall
så nonchalant
du är inte ens värd att hatas
jag döljer inte min osäkerhet bakom masker
jag visar vem jag är
och står för det
och jag tycker synd om dig
för att du känner dig tvungen att göra det
för att du måste gömma din själ
din osäkerhet
jag kommer ihåg
att jag en gång tyckte att du var så stor
så vuxen
men det var inte du
det var jag
Skriven 2007-08-13
änglatårar faller stillsamt ned från den sorgsna himlen samtidigt som mitt hjärta fryser till is i dina kalla händer
tillsammans med vårsolens ande
lockade du mig ut
i skrattlekens vals
och fick mig att glömma
de skuggor
som tårat mitt ansikte i månader
du snappade åt dig mitt hjärta
precis innan jag tänkte begrava det för alltid
dina leenden kysste mig hel igen
och snart slog livslusten
som aldrig förr
du gav vingar till min själ
och jag flög
rakt in i dina isblåa ögon
försvann
i en ocean av skönhet
jag visste inte då att dina ögon hade ett skal av spegelglas
som kunde frysa ut mig i en sådan ensamhet
vindarna kom från ingenstans
och min själ blev till frost
innan
den splittrades som hagel under den kalla midvintersolen
himlen föll
och skuggorna dansade åter igen
framför mina ögon
*,
och jag kan ännu höra ängeln
gråta
över mitt trasiga hjärta
som hon
lät ligga kvar
i dina kalla händer
Skriven 2007-01-17
