Dagbok i Diktform

det är som jag är bedövad
inträngd i någon annan
låst

jag känner inget

inga tårar
inga skratt

det är som allt har fastnat
djupt där inne
i hjärtat

och det enda som kommer ut
är krampaktig luft

tomma meningar

jag vill skrika!
jag vill gråta!

jag vill känna kärleken från en annan

men jag är rädd
jag vet att jag är det

men jag är för svag för att kunna förklara
det är så mycket att förklara

folk vill inte veta
inte egentligen

de vill leva i sina små bubblor av lycka
och inte låtsas om sorgen omkring

jag vill inte bli sedd för min sjukdom
jag vill inte bli nertrampad av fördomar
jag vill inte bli en i statistiken


jag vill fortfarande leva



jag vet bara inte hur...

---