Och jag minns inte längre hur det kändes att leva


stjärnan som en gång lyste
har förlorat sin glans
och
försvinner långsamt in i dimman

bit för bit
faller natten

och min själ skriker
i enamheten

sliter itu mitt inre

gråter
för någon att se

men

alltid ensam


Skriven 2007-12-10

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0