Dagbok i Diktform

doften
av fridfullhet

ligger ännu kvar
i tröjan
som du lånade

den där natten
då ingen av oss kunde sova
då båda våra hjärtan
saknade närhet

och ömhet

där låg vi
tätt intill
långt in på morgontimmarna

njutandes
av skapandets filmvärld
magin

och varandras värme
godhet

kärlek

värmeljusen i rummet
doftade lavendel
och du

doftade
du

och jag älskade

i gränslandet
mellan levande
och död

flyter du

kämpar
med dina sista krafter
för ett adjö

barn
barnbarn
och barnbarns barn

med smärta
ser vi
känner vi
din sista eld

över landet
från stad till stad
färdas nyheter

tårar

och vi vill alla att du ska veta
att du är älskad

vår allas mor

du ser på mig
med de vackraste av ögon
som två stjärnor i mörkret

glittrande bruna
och med värme som solen
skiner själen igenom
ditt skal

jag önskar de vore mina
önskar
du vore min

önskar din kärlek

när du håller om mig
och världen försvinner så plötsligt
och du fångar mig

i ett andetag

då lever jag
dig

i tystnadens toner
du sjöng för mig

där vi låg
i en bädd av höstfallna löv
mjukt prasslande under oss

och stjärnorna där uppe
viskade sinsemellan
om hemlig kärlek

och du sa att aldrig
hade månen varit så stor

och aldrig
hade höstmörkret känts så underbart
som just precis nu

du önskade mig universum
men jag förklarade
att jag redan hade min stjärna

just precis här
bland de eldröda löven

du tittade djupt in i mina ögon

och du sjöng för mig
ännu en gång
i tystnadens toner

och jag andades
dig