Stjärnhimlens lågmälda melodi
i tystnadens toner
du sjöng för mig
där vi låg
i en bädd av höstfallna löv
mjukt prasslande under oss
och stjärnorna där uppe
viskade sinsemellan
om hemlig kärlek
och du sa att aldrig
hade månen varit så stor
och aldrig
hade höstmörkret känts så underbart
som just precis nu
du önskade mig universum
men jag förklarade
att jag redan hade min stjärna
just precis här
bland de eldröda löven
du tittade djupt in i mina ögon
och du sjöng för mig
ännu en gång
i tystnadens toner
och jag andades
dig
Kommentarer
Trackback
