Dagbok i Diktform

Golv kan vara väldigt intressanta ibland, om man tittar noga så kan man se hur mycket det har att berätta. Folk ser det inte, men jag gör det. Sprickorna bildar bäckar under mina fötter, damm flyger omkring som vålnader så fort någon går förbi, och en bortglömd penna ligger där i hörnet alldeles ensam, precis som jag. Det är bara ingen som besvärar sig med att se. Bäcken är mina tårar och det här är min värld. Du kan kalla mig Enola.