Dagbok i Diktform

jag trodde på dig
när du sa
att du inte ville såra mig

jag trodde på dig
när du bad om förlåtelse

du
var allt jag ville ha
och du visste
att jag var rädd

jag sa att jag var drama
och du sa förlåt
igen

du lovade att inte såra mig

jag flydde
men du vägrade låta mig försvinna
jag grät mig till sömns
natt efter natt

för varje gång du kom nära försvann du ännu mer

du visste
att jag ville ha dig vid min sida
alltid

du visste
att det aldrig skulle bli vi
alltid

men du slutar aldrig
du säger aldrig
aldrig

jag balanserar på en lina
som kan brista när som helst

och
du säger att du oroar dig
att du tycker om mig
du säger förlåt

och jag tror på dig

jag ger dig en chans till
igen


för när du ser på mig med de där ögonen och rör vid mig sådär som du gör är jag inte stark nog att springa min väg