Jag står utanför ditt liv och ser hur du vinner lopp efter lopp


som ett spjut
genomborrar sorgen min själ
när jag inser

att du

lämnade mig ensam kvar
i kylan

och det gör så ont

för det var ju du
som fick mitt hjärta att hoppa
flera gånger om

och jag kan fortfarande känna
den där pirrande känslan

där längst ned i maggropen

och
den där underbara rysning
som spred sig längst ryggraden
och hela vägen ut till fingertopparna

när du rörde vid mig

älskade

jag kastade min själ till dig
och vi föll ned tillsammans
i sanden

kommer du inte ihåg?

solen lyste så varm
och vi skrattade

jag var så lycklig då

älskade
mitt hjärta känns så tungt nu

så tungt
och så tomt

som en ihålig kula
på flera kilo

kan du inte bara lyfta bort den?

snälla
ge mig tillbaka mitt hjärta

låt min själ få flyga
bara en gång till


Skriven 2007

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0