Dagbok i Diktform

jag berättade för dig
du visste

min rädsla

jag har alltid varit ensam
och du vet
att jag mår dåligt

jag hänger på en skör tråd som kan brista när som helst

du säger att du inte vill såra mig
men du visste
och ändå gör du det
om och om igen

du säger att du bryr dig
du pratar om hur allt är okej
du
är inte okej

jag vill bara skrika
jag vill slå och slå och slå
för du ljuger för dig själv
du ljuger för mig

och jag är inte stark nog
att säga nej

inte när jag vill ha dig så mycket
så nära

alltid

du visste det
men du tittar på mig med de där ögonen
och säger det bara du säger

och jag faller
igen

för dina ord är så lätta att tro på när du rör vid mig sådär

du visste det

snälla
låt mig vara
låt mig få läka mina sår
i ensamhet
låt mig bara få försvinna
släpp mig
låt mig gå


för det gör så ont varje gång du slutar att se mig