Dagbok i Diktform

förlorad i bittra minnen

av smärta
förnedring

misstrodd i tio år
och nu ska jag ge min tillit?

hoppet om framtiden
försvunnen i dimman
borta

och jag önskar så djupt att kunna känna smaken igen
av salta tårar

men tomheten
fyller mitt inre

och jag vill skrika när natten kommer

skrika tills jag svimmar!

men jag är rädd
rädd att smärtan ska förgöra mig
slita min själ i stycken

så varje natt viskar jag

önskar innerligt
att jag ska vakna upp från mardrömmen

men gryningen kommer alltid

och jag är fortfarande fångad
i verkligheten

---