Dagbok i Diktform

nästan
som om jag vore
förlamad

kan inte springa
inte gå
leva

alla drömmar inom mig
spricker

jag ligger handikappad
i min säng

försöker
glömma smärtan
ensamheten

är ensam stark?

jag vet inte
jag trodde
jag
var det

stark

men
nu vet jag inte

jag lät dem komma
nära

jag litade på dem
och
trodde de gjorde detsamma

men
jag hade fel

mitt hjärta sprack
precis
som mina drömmar

och nu ligger jag här
i min säng

försöker glömma
smärtan
och ensamheten

och försvinner
i mina drömmar

som inte längre finns