Då jag lovade livet att aldrig gråta
Vimlet av människor fyller rummet med skratt
och jag kan se min spegelbild i glaset jag håller i
men det är inte jag
Luften känns kvävd och jag fryser
läpparna som ler är endast en skugga av det som varit
Spriten glänser i ögonen runt omkring mig
spelar påhittade liv
och jag känner mig mer ensam än någonsin
Jag ger tillbaka glaset till killen bredvid mig
och försvinner ut på den tomma gatan
Frosten glittrar vackert på gatulycktorna
och jag tar ett djupt andetag
När den kyliga luften når min själ fryser tårarna till is inom mig
och jag vet att mitt hjärta för länge sedan slutade slå..
och jag vet att mitt hjärta för länge sedan slutade slå..
Kommentarer
Trackback
