Dagbok i Diktform

None see the rain in my eyes
the tears I am hideing
None hear the thunder inside
the scream I hold back

I'm suffocating silently
in this never-ending night
a painful reminder
that I'm loosing the fight

I'm in a different reality
drowning in shadows deep
and behind the looking glass
I'm crying myself to sleep

night
after night

None see the marks in my skin
the scars I am hideing
None hear the abuse against the wall
the anxiety I can't hold back

In crowds I try to shine
I'm the one I wished to be
the girl in front of the looking glass
the girl who lives peaceful in my dreams

But I'm only a shadow from the sun
forgotten in the darkest night
mirroring the beauty of tomorrow
searching for yesterdays light

day
after day

None see the lie in my smile
the sadness I am hideing
None hear the truth in the wind
the pain I try to hold back

year
after year



I am the Sunlight Shadow

Hon kunde stå i regnet i timmar,
bara titta på skärvorna som föll från himlen
som speglade
hennes splittrade hjärta.

"Varför gråter du?" frågade månen en natt.

Och hon vände blicken mot hans matta ljus
och hon berättade för honom,
att hon hade aldrig varit vacker.

"Varför tror du det?" frågade han,
och hon skakade på sitt blonda lilla huvud och sa
att ingen hade någonsin sett henne,
hon var osynlig.

"Du är inte osynlig", sa månen. "Du är som stjärnorna här bredvid mig, du lyser för alla de som inte kan finna sin väg hem, och det är vackert".

Hon pekade på en fallande stjärna
och hon sa till honom
"Om jag är en stjärna.. så är det där jag"
och de såg hur stjärnan försvann in i mörkret

Månen tittade på hennes sorgsna blå ögon och viskade ömt
"Då ska jag ge dig den starkaste stjärnan som finns"
och han plockade ner den ljusaste av dem alla
och placerade den

i djupet av hennes hjärta


*,